Pelletsgrillen har de senaste åren blivit ett allt vanligare inslag även i svenska utekök, men den väcker också en del åsikter. Är det en grill, en smoker – eller är det helt enkelt för enkelt när elektroniken hjälper till att hålla temperaturen?

 

Personligen bryr jag mig ganska lite om den diskussionen då den mest är onödig. För mig är en grill eller smoker ett verktyg för att laga mat. Kan jag laga riktigt god mat på den och den fyller den funktion jag vill ha, då har den också en plats i mitt utekök.

 

En pelletsgrill använder träpellets som bränsle och styr automatiskt hur mycket pellets och luft som behövs för att hålla den temperatur du valt. Du får en väldigt stabil tillagningsmiljö och samtidigt smak från riktig träförbränning, men slipper sköta elden på samma sätt som i en traditionell smoker.

 

Och även om den kallas pelletsgrill så brukar jag själv oftast kalla den pellets smoker. För det är framför allt där jag tycker den kommer till sin rätt.

 

Det betyder inte att den ersätter en offset, kamado eller vanlig kolgrill. De gör alla olika saker bra.

 

Hur fungerar en pelletsgrill?

 

Det är egentligen inte så komplicerat, eller fast jo det beror hur långt man går i det tekniska funktionerna ^^. Pelletsen ligger i vilket fall i en behållare, oftast kallad hopper. Därifrån matar en elektrisk skruv fram pellets till en brännkopp inne i grillen.

 

Vid uppstart tänds pelletsen och en fläkt tillför luft till förbränningen. Grillens temperaturgivare och styrning håller koll på temperaturen och reglerar hur mycket pellets som behöver matas fram och hur systemet ska arbeta för att hålla temperaturen du valt.

 

Elen är alltså främst där för att driva tekniken – matarskruv, fläkt, tändning och styrning. Värmen i grillen kommer från förbränningen av träpelletsen.

 

 

Rökträ ger en extra smakdimension

 

Det här är för mig en av de stora uppsidorna med pelletsgrill. Smaken av rökträ tillför verkligen den där extra smakdimension som saknas i en vanlig gasolgrill eller i ugnen inne i köket.

 

Förbränningen är samtidigt väldigt kontrollerad. Du kommer inte få samma djupa rökprofil som från en offset där du eldar med ved, men du får definitivt bra röksmak till BBQ.

 

Det är också värt att lägga till att mer synlig rök inte automatiskt betyder bättre rök. Ren och kontrollerad förbränning är faktiskt bra på flera sätt. Tät, smutsig rök från dålig förbränning är däremot definitivt inte bra, så bara för att det ryker mycket betyder det inte bättre smak.

 

 

Grill eller smoker?

 

För mig hamnar en "pelletsgrill" helt klart främst på smokersidan. Därför säger jag också oftast pelletssmoker.

 

Den är perfekt för att kunna göra bra BBQ utan att först behöva lära dig kontrollera en vedeldad smoker. Det är indirekt grillning som gäller i grunden och det är där den enligt mig är som bäst.

 

Den största fördelen är nog att den ger dig kontroll så att du istället kan koncentrera dig på matlagningen.

 

Rökning eller BBQ-rökning?

 

Det är däremot inget klassiskt rökskåp.

 

Letar du främst efter klassisk delikatess rökning av exempelvis korv, vilt eller fisk är du inte nödvändigtvis ute efter samma sak. En pelletsgrill lämpar sig enligt mig bäst för low and slow BBQ, med andra ord mat som rökts lättare och ska ätas till lunch eller middag.

 

Med det sagt finns det faktiskt pelletsgrillar och tillbehör som kan jobba på lägre temperatur och komma närmare traditionell varm rökning. Det kan vara intressant om du vill ha fler möjligheter, men jag skulle fortfarande hävda att det främst är till BBQ, indirekt grillning och matlagning.

 

 

Hur mycket röksmak får man?

 

Pelletsgrillar har väldigt ren och kontrollerad förbränning, så du kommer inte få lika djup röksmak som från en vedeldad offset.

 

Men det betyder inte att smaken är obefintlig. Till ribs, karre, brisket och annan low and slow tycker jag att en bra pellets smoker ger riktigt bra röksmak.

 

Generellt får du också ut mer rök när du kör grillen på lägre temperatur. Vid högre temperatur brinner det naturligt renare och rökprofilen blir mindre tydlig. Det är därför det faktiskt går fint att baka i en pelletsgrill utan att allt smakar hårt rökt.

 

Vid low and slow får köttet dessutom längre tid i den rökiga miljön. Tid och temperatur gör sitt jobb med kollagen och fett samtidigt som röken hinner sätta bra smak.

 

Kan man få bra bark i en pelletsgrill?

 

Yes, absolut.

 

Med rätt kunskap och teknik får du en fin bark även i en pelletsgrill. Temperatur, tid, kryddning, fukt och hur du hanterar köttet under tillagningen spelar fortfarande en avgörande roll.

 

Grillen ger dig en stabil miljö. Men den gör inte jobbet åt dig :)

 

 

Men går det att grilla också?

 

Ja absolut det går givetvis att grilla också. Faktum är att du kan få riktigt bra grillyta på högre temperatur även om tillagningen i de flesta pelletsgrillar främst sker indirekt med en deflektorplatta.

 

En del modeller har dessutom en sear hatch eller annan lösning där du kan få mer direkt värme över elden.

 

Men gillar du framför allt direkt grillning över glöd eller öppen låga hade jag personligen inte valt en pelletsgrill som enda grill. Det finns andra grillar som är bättre byggda för just det.

 

 

"En pelletsgrill är inte en riktig smoker"

 

Kan hända att tanken slagit mig att de som yttrar detta troligen mest är avundsjuka för att de själva endast har en gammal inomhus ugn utan rökfunktion ^^.

 

Skämt å sido. Jag känner flera duktiga matlagare som använder pelletsgrill just för att den låter dem koncentrera sig på själva matlagningen utan att behöva elda samtidigt.

 

Jag gillar själv att elda en offset och tycker att det är ett hantverk och en stor del av nöjet. Men eldandet gör inte automatiskt maten bättre. Det är fortfarande matlagaren som står bakom slutresultatet.

 

Stabil värme som en ugn

 

Det här är också en av anledningarna till att jag gillar pelletsgrill.

 

Det enklaste sättet att beskriva känslan är nästan att tänka sig en ugn i uteköket. Fast med en fantastisk rökfunktion och möjligheten att tillföra röksmak.

 

Du ställer in temperaturen och grillen sköter förbränningen åt dig. Det öppnar en hel värld av möjligheter för matlagning, inte bara klassisk BBQ.

 

Att man kan ställa temperaturen betyder inte att temperaturen ligger fast på exakt de 120 grader du sätter den till hela tiden. Det förekommer definitivt variationer i förbränningen och det är helt normalt. Hur mycket den varierar beror på konstruktion, controller och hur just den grillen är programmerad för att ge bra rök.

 

Appstyrning – behövs det?

 

Visst kan det kännas lite överflödigt ibland, men det beror nog på hur man är och vad man är ute efter. Även om jag gillar teknik så använder jag faktiskt grillens egna kontroller mest.

 

Men när man lagar mat till många, har gäster eller står inne och preppar andra delar av maten är det jäkligt bekvämt att kunna kolla grilltemperatur, prober och larm i telefonen. På vissa modeller kan du även ändra temperaturen direkt därifrån.

 

Det gör dig inte till en bättre matlagare, men det kan göra en lång tillagning betydligt smidigare.

 

 

Vilka pellets ska man använda?

 

Först använd alltid pellets som är gjorda för matlagning i pelletsgrillar, inte värmepellets för uppvärmning.

 

Det finns en hel del skillnader mellan bra grillpellets och mindre bra. Vissa fabrikat använder ett mildare basträ tillsammans med en del av det träslag som sedan står på påsen. Andra består helt av det angivna träslaget.

 

Jag föredrar det senare när jag faktiskt vill åt ett visst träslag för det ger tydligare och bättre röksmak.

 

Man får som med mycket annat lite vad man betalar för.

 

Ska pelletsen ligga kvar i hoppern?

 

Jag låter pelletsen ligga kvar om jag grillar frekvent, ungefär varje vecka eller varannan. Ska grillen stå en längre period tömmer jag den.

 

Jag byter också mellan olika träslag utifrån vad som tillagas och önskad smakprofil.

 

Pellets ska alltid stå torrt. Jag använder gärna lufttäta plastboxar till förvaringen. Fukt är pelletsens fiende, blir de fuktiga kan de svälla, falla sönder och ställa till problem i grillen.

 

 

Hur mycket pellets går det åt?

 

Jag ska vara ärlig här, jag har inte mätt förbrukningen tillräckligt noggrant för att börja kasta ur mig kilo per timme och hur olika pelletsgrillar presterar mot varandra.

 

Min upplevelse är att en bra pelletsgrill drar ungefär i nivå med en effektiv kamado och vid low and slow håller den länge på mindre mängd pellets. Kör du högre temperatur eller om det är kallt ute kommer den förstås behöva mer bränsle för att hålla värmen.

 

Det här är dock en sådan sak jag funderar på att mäta ordentligt i ett framtida test. Så länge hittar du oftast info om förbrukningen hos tillverkaren av den grill du kikar på.

 

Fungerar en pelletsgrill under svensk vinter?

 

Ja, det skulle jag säga. Den är faktiskt grymt bekväm på vintern. En app och kaffe i handen inomhus medan grillen gör jobbet utanför, haha.

 

Nejdå men den presterar bra även i kallt klimat. Visst förbränner den lite mer pellets för att hålla värmen när det är kallt, men det gör andra grillar och smokers också.

 

Till vissa modeller finns isolerande täcken. Jag har dock aldrig behövt använda något.

 

En enda gång har jag haft en lite krånglande uppstart efter långdragen kyla runt minus 25 grader. Grillen hann inte riktigt upp i tillräcklig temperatur första försöket. Jag startade om och då fanns lite basvärme kvar, så den kom i gång och gick sedan fint igen. Vissa märken har dock andra uppstarts funktioner för att förhindra detta.

 

Minus 25 är ju knappast normala grillförhållanden ^^, men det ger bra perspektiv på vad den faktiskt klarar.

 

 

Hur ofta behöver man rengöra?

 

Jag gör rent min varje gång eller minst varannan gång. Skrapar bort fett och dropp och dammsuger ur askan med en grovdammsugare.

 

Det är ungefär fem minuters jobb och då har du en grill som får bra förutsättningar att fungera som den ska.

 

Jag ser ingen poäng med att låta gammal aska och fett bygga lager bara för att man kan.

 

Varför ska man använda grillens shutdown?

 

När du är klar ska pelletsgrillen få köra sin avstängningscykel. Dra inte bara ur kontakten.

 

Exakt vad som händer skiljer mellan modeller, men grundidén är att pelletsmatningen avslutas och systemet får bränna ut det som finns kvar och kyla ner sig kontrollerat. På många grillar fortsätter fläkten därför att gå en stund efter att cooken är avslutad.

 

Det hjälper också till att minska risken för att glöd och värme ställer till problem bakåt i matningen. Följ shutdown-rutinen som gäller för just din grill.

 

Är det verkligen set it and forget it?

 

Visst, du kan set it and forget it. Men då får du ett resultat därefter.

 

Pelletsgrillen ger dig en stabil miljö och gör att du slipper passa själva elden. Men riktigt bra BBQ innehåller fortfarande en massa små beslut under vägen.

 

Hur utvecklas barken? Behöver temperaturen ändras? Ska du wrappa? Hur känns köttet? När är det faktiskt klart och hur ska det vila?

 

Så set it and forget it är verkligen en sanning med modifikation om du frågar mig. Grillen underlättar, men den lagar inte maten åt dig. Du står fortfarande bakom slutresultatet.

 

Vad tittar jag på när jag jämför pelletsgrillar?

 

Jag gillar robusta grillar som håller. Bra konstruktion och genomtänkta detaljer betyder mer för mig än en lång lista med funktioner som jag kanske aldrig använder.

 

Jag tittar på hur grillen är byggd, hur temperaturstyrningen fungerar, grillutrymmet, hur lätt den är att rengöra och hur genomtänkt fett- och asksystemet är.

 

Men jag tittar också på vilka som står bakom märket.

 

Support och service är viktigt. En pelletsgrill innehåller elektronik, givare, fläkt och matarskruv. Får jag fel på grillen vill jag inte sitta frustrerat mött av en chattbot hos någon anonym internethandlare som inte kan något om grillen.

 

Då hjälper det mycket att ha en kunnig grillförsäljare att gå till och att reservdelar faktiskt går att få tag på.

 

 

Vem bör köpa en pelletsgrill?

 

Den som gillar att laga mat och vill kunna BBQ-röka utan att behöva nörda ner sig i timmar av vedeldning får väldigt mycket här. Den tar dig ett rejält kliv direkt in i BBQ-världen.

 

Är du däremot nördig nog att vilja elda själv och njuter av långa timmar framför en offset, då kommer pelletsgrillen inte ersätta den delen.

 

Och gillar du framför allt direkt grillning över glöd finns det bättre förstaval.

 

Jag vidhåller dock att kombinationen kamado + pelletsgrill – eller pelletssmoker som jag hellre säger – är en grym kombination i nästan vilket utekök som helst.

 

Kamadon ger långvarig glöd, smak av kolgrillning, direkt värme och hög temperatur. Pelletssmokern ger stabil indirekt värme, rök och bekväm low and slow.

 

Tillsammans får du helt enkelt jäkligt många möjligheter att laga riktigt bra mat.

Är det verkligen så stor skillnad på olika sorters grillkol?

 

Ja, det skulle jag faktiskt säga. Efter många års grillnörderi har jag nog testat de flesta kolsorter som finns på den svenska marknaden idag. Kol finns i en rad sorter och varierande träslag eller mixar av träslag och de ter sig olika både i brinntid, hetta, doft och smakintensitet.
 

Det kanske tydligaste är när man kör ett bra low and slow kol som varken ryker nämnvärt i sig självt under upptändning eller under grillningen och sedan dagen efter använder man ett mer kraftigt kol som är gjort för hetta. Då känner man genast en rejäl skillnad i rökdoft redan när man tänder.
 

Tar man till exempel ett Quebracho kol som är gjort för het grillning så kan till och med olika märken variera i hur mycket de ryker eller hur hett och hur länge de brinner. Jag skulle säga att mycket av skillnaden sitter i hur kolet har tillverkats och förkolats, men även råvara, fukt, sortering och kvaliteten i processen spelar in.
 

Det finns bra sorter av Quebracho som faktiskt brinner rent och fungerar som low and slow, om man inte släpper iväg temperaturen dvs. Medan lite sämre sorter kan lukta så kraftigt att det tar över din rökning och sätter sig i kläderna. Visst, de brinner rent på högre temp men det rökträ du använder försvinner då lätt i den redan kraftiga smaken från kolet.
 

De sorterna brukar heller inte imponera särskilt mycket på någon där hemma när man kommer in och luktar starkt av grillrök haha.
 

Jag har själv testat sorter som utger sig för att vara premiumkol men verkligen inte lever upp till det som utlovas. Dålig brinntid, kraftig rök, mycket aska, kolstoft och fina partiklar som kan yr runt och lägger sig på maten är några av de saker du kan råka ut för när du köper ett dåligt kol.
 

En del skulle kanske lägga till att ett kol som gnistrar mycket vid upptändning eller snabb värmeväxling är dåligt. Där håller jag faktiskt inte helt med om, för några av de bästa low and slow kolen kan absolut sprätta mycket vid tändning för att sedan brinna rent och fint väldigt länge.
 

De här kolen är ofta väldigt hårda och täta och kan därför sprätta en hel del vid upptändning, särskilt om man går på för aggressivt med värmen. De bör därför tändas lite skonsammare med tändull eller andra tändmetoder, inte med en Looft Lighter eller eldkastare ^^
 

Visst, de kan även skvätta en hel del när man höjer temperaturen snabbt, men är du ute efter hetare grillning finns det bra sorter till det eller så kan man ta ett bra allroundkol i stället.
 

Hur skiljer sig då ett kvalitetskol från det på macken eller i snabbköpet?
 

När jag säljer kol i min butik brukar jag nämna att det går många säckar av billiga kolsorter på ett kvalitetskol och det… är faktiskt sant.
 

I många av de billigare grillkol jag testat får man betydligt mer småfraktioner och kolsmulor i säcken. De små fraktionerna ger sämre genomströmning av luft och brinner dessutom snabbare ut, ungefär lagom till när man ska börja grilla.
 

Det roligaste är när en kund som aldrig testat ett bättre kol slår till på en säck, även om de kanske där och då säkerligen ser den högre prislappen och tänker att det är dyrt. Men faktum är att de alla kommer tillbaka både glada och nöjda… enda problemet är att jag oftast får vänta ett bra tag på att se dem igen då kolet räcker lite för länge.
 

Större fraktioner kan ge både bättre luftflöde och längre brinntid och det går inte åt lika mycket, särskilt inte i täta grillar som en kamado eller andra isolerade varianter.
 

Då kan man ju faktiskt också släcka kolet genom att strypa luftflödet. Sedan har man kvar kol som man enkelt kan röra runt i så askan faller till botten, tillsätter man sen lite nytt för ny energi kan man tända både en andra gång och ibland en tredje om man bara kör low and slow.

 

 

Vad är grillkol egentligen? Hur gör man det?

 

Grillkol är förkolnat trä där vatten och en stor del av de flyktiga ämnena drivits bort under upphettning med begränsad tillgång till syre. Men kvaliteten påverkas inte bara av träslaget. Bland annat mängden fast kol, flyktiga ämnen, fukt, aska, densitet och själva förkolningen påverkar egenskaperna.
 

 

Det finns som ni ser en del tekniska aspekter i det hela för att ta fram ett bra kol. Det finns flera märken som tar denna tillverkning på stort allvar och vill göra en så bra produkt som möjligt.
 

För några år sedan fick jag till exempel besöka ett företag som milade professionellt för att sälja. De nämnde bland annat vikten av att nå rätt temperaturer under processen för att få fram ett riktigt bra kol. Det fanns yrkesstolthet där helt klart.
 

Men sen finns det, som med allt tyvärr, även de som tar genvägar och ger kolet bättre egenskaper på säcken än vad som är verklighet.
 

Men hur sjutton ska man veta vad som är bra då?
 

Enklaste sättet är faktiskt att vända sig till en butik eller säljare som testat det de säljer, inte någon som bara säljer för att sälja. För då kan du nästan likväl gå till macken.
 

 

Det är inte bara träslaget som avgör om ett grillkol är bra

 

Förkolningsgrad och råvara spelar absolut stor roll. Ett kol med mer flyktiga ämnen tenderar exempelvis att vara lättare att tända men kan också ryka mer.
 

Ett tätare och hårdare kol kan däremot vara svårare att få fyr på. Här spelar både träslaget och hur kolet har kolats in. Så även träets densitet påverkar det färdiga kolets egenskaper.
 

När man kikar efter ett bra kol kan man bland annat titta efter:
 

• bitarnas storlek
• ljudet när bitarna slår mot varandra
• information om hur fort det tänder
• hur mycket det askar
• vilket träslag det är och hur tätt/hårt kolet verkar vara
• om det främst är gjort för low and slow eller hot and fast
• ursprung och spårbarhet
• vilket eller vilka träslag det är i påsen

Skulle jag välja några egenskaper som jag själv oftast går på så är det storleken på bitarna så jag vet att det inte blir för packat i grillen och därmed för lite luftflöde. Jag gillar att det är lite hårdare, att det askar lite och brinner rent.
 

Sen gillar jag givetvis olika träslag och deras varierade egenskaper.
 

Några saker som gör att jag väljer bort ett kol är väldigt lätta träslag, som till exempel al när jag vill ha lång brinntid, mycket småfraktioner eller sorter som inte anger träslag alls. De går bort helt för mig.

 

 

Spelar storleken på kolbitarna någon roll?

 

Ja.

Stora bitar kan ge både bättre luftflöde och längre brinntid. De packar inte kolbädden lika tätt och har mindre exponerad yta i förhållande till sin massa än många små bitar.
 

Det betyder däremot inte att störst alltid är bäst.
 

I lite mindre grillar kan jag faktiskt slå sönder större kolbitar för att anpassa efter grillen och ge den rätt förutsättningar.
 

Ibland kan man även blanda. Mindre bitar tänder snabbare och ett trick är att tända dem i botten och sedan addera större bitar. Då tar det sig lättare och man slipper gå lika hårt på de stora bitarna vid upptändningen.
 

I en kamado är till exempel stora fina chunks ofta att föredra eftersom den behöver ett bra luftflöde för att temperaturstyrningen ska bli så enkel som möjligt.
 

En klotgrill däremot kan ibland tjäna på att ha medelstora bitar då den annars kan bli lite väl het eftersom gallret är väldigt nära kolet.

 

 

 

Ger olika träslag verkligen olika smak när de blivit kol?

 

När träet har genomgått kraftig förkolning är det något helt annat än att lägga ekved, äppelträ eller hickory i en smoker. Kolets kvalitet, kvarvarande flyktiga ämnen och hur rent det brinner spelar in, och välförkolnat kol har betydligt mindre av träets ursprungliga flyktiga material kvar.
 

Visst är det skillnad, men att exakt ta vilket träslag det är på smaken när det blivit kol är svårt.
 

Doften är en annan sak tycker jag. Där kan man tydligt få olika upplevelser.
 

Stryper man lufttillförseln och låter kolet gå väldigt lågt kan vissa sorter enligt min erfarenhet ge en dovare och rökigare karaktär. Här handlar det inte bara om vilket träslag kolet kommer från utan även om hur rent det förbränns.
 

Det är givetvis även en tydlig skillnad i hur olika kol brinner.

 

Olika sorters grillkol, så skiljer de sig

 

Björkkol

Björk är ett snabbtänt kol som ger snabb hetta och en välbekant doft som vi är vana vid i Sverige då det ju även flitigt eldas med björk i stugorna. Det doftar trevligt det medger jag.
 

Det är ett medelhårt träslag så det har okej brinntid, men det är även lite lynnigt i hur det brinner. Därför skulle jag säga att det mer passar till snabbare grillning.
 

De björkkol jag testat har ofta lämnat lite mer aska än de riktigt täta och hårdare kolen. Ibland har jag även fått björkkol som yr lite väl mycket partiklar. Det var utifrån det som jag har börjat funderat på om det kan ha med själva kolningen eller hanteringen av kolet att göra.
 

Björk är för mig ett val om det inte finns andra mer långbrinnande alternativ att få tag på där du bor.

 

Ekkol

Ett av mina favoritträslag. Ek är hårt, brinner jämnt och har en fin doft. Så gör även ett bra ekkol.
 

Jämfört med björk har du här enligt min erfarenhet en betydligt längre brinntid och ett kol som både lämpar sig för low and slow genom att det brinner sakta och, ger du det lite tid, även kan användas till hetare grillning.
 

Så det är definitivt ett bra allroundkol.
 

Det finns lite olika ekkol. Hårdare holm oak, även kallad stenek, är väldigt tätt och kan ge en del gnistor vid upptändning, men det brinner verkligen jämnt och fint.
 

Ett utmärkt val om du kör kamadorökning eller vill skarva med en glödbädd i en mindre offset smoker.
 

Sen finns det lite mer lättända ekkol. De brinner oftast något kortare men går att få upp snabbare i temperatur.
 

De lättare ek kol sorter jag testat har också ofta haft en mer distinkt rökdoft. Det kan bland annat bero på hur långt förkolningen gått och hur mycket flyktiga ämnen som finns kvar.
 

 

 

Bok och avenbok

Jag har testat avenbok/hornbeam vid tillfälle för direktgrillning.
 

Från vad jag minns hade det trevlig doft och var ganska lättänt, men den sorten jag testade yrde lite väl mycket partiklar.
 

Jag har inte tillräckligt med erfarenhet av detta kol för att ge en bra bedömning ännu.

 

Ska testas mer.

 

Al

Al för mig är nog bättre för rökning. Det är ett klassiskt träslag för rökning i Sverige med trevlig smak.
 

Det är dock ett betydligt lättare träslag och det märks tydligt på de alkol jag testat. Det tänder snabbt, ger snabb hetta men brinner tyvärr också ut väldigt snabbt.
 

Inget jag personligen väljer, men för den som vill ha ett snabbtänt kol som ändå är ett steg upp från det billigaste på macken kan det vara ett alternativ.

 

Marabu / Cuba charcoal

Det här kolet var verkligen en aha-upplevelse för mig när jag testade det första gången.
 

Rätt sort brinner verkligen fantastiskt länge och rent. Det är ett perfekt low and slow-kol när du vill hålla jämn temperatur under lång tid och själv sätta röksmaken med olika träslag utan att kolet påverkar för mycket.
 

Det lämpar sig även för små bordsgrillar eftersom det brinner länge även öppet.
 

Jag har faktiskt haft kunder som köpt detta för att hjälpa till att ha en bra glöd som håller elden stabil på passet ^^
 

Sakta tändning är att föredra här. Trycker du på med en Looft Lighter kan det hårda och täta kolet skicka iväg små bitar när det sprätter eller spricker av den snabba uppvärmningen.
 

Jag har personligen testat när jag haft bråttom vid tillfälle och fått ett antal bitar i pannan genom åren. Ibland lär man sig sakta haha
 

Det marabukol jag främst använt har varit mer pinnformat än vanligt mer chunkigt lump charcoal.
 

Det fungerar i de flesta grillar, brinner ”för evigt” i kamado… och jag har även använt det som bas i offset.
 

 

Quebracho

Quebracho är ju även kallad ”axebreaker” på grund av träets extremt hårda natur.
 

De bättre Quebracho kol jag själv använder är faktiskt relativt lättända och ger väldigt lite, ibland nästan inga gnistor vid upptändning eller snabb temperaturhöjning.
 

Det brinner dessutom länge på hög temperatur.
 

Ett riktigt bra kol till direktgrillning och pizzagrillning. Bra varianter går även utmärkt att ha till low and slow.
 

 

 

Blandkol / hardwood charcoal

En del kolsorter innehåller flera träslag, så kallade blends.
 

Det finns både bra och dåliga eller mindre genomtänkta sorter.
 

De bra har genomtänkta mixar där till exempel ett hett brinnande kol får en blandning med ett mer långbrinnande träslag, eller där ett low and slow-kol får ytterligare ett träslag som också brinner skapligt länge men tillför mer doft och karaktär.
 

De sämre blandningarna jag testat har ofta känts mer slumpmässiga, med mycket småfraktioner och blandade träslag utan någon tydlig tanke bakom hur kolet faktiskt ska bete sig.
 

 

Binchotan

Fantastiskt stenhårt kol som är grymt till japansk och koreansk grillning i bordsgrillar. Det brinner rent och hett länge.
 

Jag har eldat mycket med detta kol då jag redan för många år sedan själv importerade handgjorda japanska bordsgrillar.
 

Det brinner verkligen rent och hårdheten hör man när man slår ihop två bitar. Då får man nästan ett klingande ljud.
 

Även om det är ett riktigt bra kol och värt sina pengar är det dyrt.
 

Till den som vill testa bordsgrill kan jag därför faktiskt rekommendera att, innan du köper Binchotan, testa ett Marabu kol av bättre sort.
 

Av de kol jag själv testat tycker jag att ett bra Marabu är det som kommer närmast Binchotan i användning för just denna typ av grillning.
 

Det brinner inte riktigt lika länge men länge nog för en lugn grillning på bordsgrillen.
 

Ett utmärkt prova på knep om man inte vill köpa dyrt direkt.
 

 

 

Vilket grillkol använder jag till vilken grill?

 

Kamado

Till direktgrillning blir det oftast ett bra Quebracho kol. Jag gillar att det brinner länge och riktigt hett om man släpper iväg det.
 

Till low and slow väljer jag hellre Marabu eller stenek.
 

 

Klotgrill / Weber-typ

Här blir det oftast ett ekkol eller björkkol.
 

 

Gravity smoker / Masterbuilt

Till dessa grillar rekommenderar jag ekkol eller quebracho. De har jämn och bra brinntid som passar Masterbuilt-grillarna.
 

Här kan jag faktiskt välja kol med medelstorlek för att det ska ligga jämnare i tornet/schaktet och inte ge oönskade ”air gaps”.
 

 

Konro / hibachi

Här blir valet ganska självklart binchotan eller marabu kol.
 

Båda brinner rent och länge.

 

Öppen grill / parrilla / direkt över glöd

Quebracho.
 

Det brinner länge och hett och bra fraktioner som fungerar fint i kombination med ved.
 

 

Vilket kol använder jag beroende på vad jag ska göra?

 

 

Billigt eller dyrt grillkol, får man vad man betalar för?

 

Ett bra kvalitetskol är enligt mig värt några extra kronor per kilo.
 

Du får jämnare glöd, bättre kontroll och bättre förutsättningar för att grilla länge eller riktigt hett.
 

Men se till att de som säljer kolet faktiskt har prövat det de säljer och gärna har kol med olika träslag och egenskaper.
 

En snygg påse och ordet ”premium” säger trots allt väldigt lite om hur kolet faktiskt beter sig när det väl ligger i grillen.

 

 

Hur mycket betyder askan?

 

Mycket aska kan börja begränsa luftflödet, framför allt i konstruktioner där luften måste passera genom en koncentrerad kolbädd. Askhalten är också en etablerad kvalitetsparameter för kol.
 

Det märks särskilt i en kamadogrill där luftflödet i den annars täta grillen är av största vikt.
 

Använder du kolet i en offset som bas är det samma sak där. Du vill inte ha en massa aska som täpper till så de chunks eller vedträn du adderar inte tar sig ordentligt.
 

 

Kol är mycket en personlig preferens. Det finns de som svär vid att ett kol ska ha en kraftig och mustig rök doft för att ge smak till det grillade. Andra vill ha snabb tändning så att det inte tar för lång tid att komma i gång. Och de som röker länge vill ofta ha en riktigt lång och stabil brinntid.
 

Jag är av den uppfattningen att det till stor del är var och ens sanning. Jag gillar som sagt mer att kolet brinner rent och länge, askar minimalt och har rejäla chunks. Doften från de olika träslagen är för mig en självklar del av upplevelsen.
 

Vill jag ha mer röksmak tillsätter jag hellre rökträ. Vid direktgrillning tycker jag samtidigt att fett och köttsaft som droppar ner på en jämnt brinnande kolbädd ger en alldeles utmärkt smakbild.

 

 

---

Här är några artiklar och guider som knyter an till grillkol:

• Grillkol eller briketter – vad ska du välja?
• Träslag för rökning – smaker, egenskaper och bästa kombinationer
• Rökning i grillen – rätt rök, trä och smak
• Lär dig grilla på en keramisk kamado
• Bästa offset smokern – så väljer du rätt
• Kol vs Gasol – är det egentligen någon skillnad?
• Grillkol hos Born BBQ

---

Att välja rätt offset smoker handlar om betydligt mer än storlek och ståltjocklek. Firebox, skorsten, drag, proportioner och konstruktion avgör hur smokern faktiskt beter sig när du börjar elda. I den här guiden går jag igenom vad jag själv tittar på när jag väljer och bedömer en offset smoker – kunskap byggd på många års BBQ, många olika smokers och arbetet med att utveckla min egen.

 

Bästa offset smokern – för dig

Elda med ved är kul, det har jag nog alltid tyckt. Från att jag gjorde det lite i smyg i skogen när jag var liten till att man senare gjorde det för att grilla korv på fisketuren.

När jag sedan även började nörda ner mig tillräckligt mycket i grillning fattade jag snabbt att en offset smoker skulle det vara. Det var ju de de använde i USA.

Glad i hågen efter att jag bestämt mig för att jag också minsann skulle ha en smoker började jag leta. Det fanns inte speciellt mycket att välja på då. Kanske visste jag inte exakt vart jag skulle leta heller, men utbudet var helt klart sämre i Sverige än vad det är idag, vilket är en positiv utveckling.

Till slut hittade jag faktiskt en som var lite större än de vanligaste modellerna. Kanske inte den tjockaste plåten, men den verkade vara en bra början. Den skulle jag bara ha, och så blev det.

När den väl kom fram hade den en bula på ena sidan, kommer jag ihåg ^^. Jag funderade en stund på reklamation, men då skulle jag ju behöva vänta ännu längre. En tång, hammare och lite jäklar anamma senare så var den någorlunda fixad.

Nu skulle det rökas, och det ska gudarna veta att det gjordes. Det blev faktiskt nästan varje dag ett bra tag, om jag inte minns fel.
Var det lätt? Nope.

Var smokern bra? Nja. Det gick absolut att röka i den, men den lämnade en del att önska.

Så vad kunde jag ha tänkt på för att hitta en bättre?

Där och då visste jag inte det. Idag har jag däremot rökt på väldigt många olika smokers, från små enklare modeller till betydligt större konstruktioner. Jag har även utvecklat och tagit fram en egen smoker och har under åren samlat på mig en hel del kunskap som jag hoppas kan vara till hjälp för andra som vill dyka ner i BBQ-världen.

Det finns nämligen ganska tydliga saker som du säkerligen skulle upptäcka själv med tiden.

Men jag kan förhoppningsvis bespara dig både lite tid och några onödiga köp för att komma dit.
 

Börja med en plan
 

Innan du börjar jämföra ståltjocklek, firebox, skorstenar och allt annat tycker jag att du ska börja med något betydligt enklare:
 

Vad har du plats med? Ska du bara röka i den eller vill du även kunna grilla? Vad har du tänkt röka och hur mycket vill du kunna laga åt gången? Ska den räcka till familjen och några vänner eller har du planer på större serveringar?
 

Det här kommer påverka vilken smoker som faktiskt är rätt för dig betydligt mer än vilket märke som står på sidan.
 

Storlek har betydelse
 

Generellt är en större offset smoker enklare att elda i och hålla en jämn temperatur i. Du får mer utrymme att arbeta med elden, större värmekapacitet och varje enskild vedbit får inte lika dramatisk påverkan på temperaturen.
 

Men storlek löser inte allt. En stor dåligt designad och dimensionerad smoker kan fortfarande vara ett rent helvete att elda i.
 

Och det spelar ingen roll om någon handlare försöker tuta i dig att du kan elda med stora vedklabbar i en väldigt liten smoker. Det kommer bli ostabilt och för varmt. Försöker du sedan utjämna detta genom att strypa luftflödet rejält och på det sättet försöka kompensera är risken i stället överhängande att du får en smutsigare förbränning och för mycket rök.
 

Punkt.
 

Det går självklart att elda även i en mindre smoker, men då får man i stället göra det smart och anpassa bränslet efter storleken.
 

På de minsta modellerna brukar jag rekommendera att använda kol som bas, gärna ett neutralt kol med lång och jämn brinntid. Bygg upp en stabil glödbädd och låt den ligga några grader under temperaturen du vill köra på. Sedan tillsätter du en eller ett par chunks för röken.
 

Då försöker du inte tvinga en liten smoker att fungera som en stor vedeldad offset. Du använder den i stället utifrån de förutsättningar den faktiskt har.
 

Dimensioneringen spelar roll

Det är här det börjar bli riktigt intressant.

Firebox, matkammare och skorsten måste fungera tillsammans. Det räcker alltså inte att bara titta på hur stor smokern är eller hur tjockt stålet är.

En större firebox ger dig mer utrymme att arbeta med själva elden. Du kan ändra eldens position och därmed avståndet till matkammaren, påverka strålningsvärmen och använda olika storlekar på veden. Du får helt enkelt fler möjligheter att styra hur smokern beter sig.

Skorstenen är minst lika viktig.

En för liten skorsten kan begränsa genomströmningen genom matkammaren och göra det svårare att få bra drag och ren förbränning. Och vill vi laga bra BBQ vill vi ha varm, ren luft som faktiskt rör sig genom smokern och över köttet.

Det är därför jag hellre ser en rejält dimensionerad skorsten än en för liten.

Godsets tjocklek spelar roll

Tjockare stål ger mer termisk massa. Smokern blir mindre känslig för exempelvis kallt väder, vind och varje gång du öppnar luckan, samtidigt som temperaturen generellt blir stabilare.

För en seriös instegsmodell skulle jag personligen titta efter minst omkring 4 mm stål och gärna över 6 mm.

Men även här gäller samma sak:

Tjockt stål räddar inte en dålig konstruktion.

När jag arbetade med min egen smokerdesign utgick jag från en tidigare modell men ändrade det mesta efter erfarenhet. Bland annat delar av konstruktionen och dimensioneringen.

Skillnaden i praktiken blev ganska tydlig.

På den tidigare modellen kunde jag behöva lägga in ny ved ungefär var 15–20:e minut. Med den nya konstruktionen ligger jag snarare runt 30–40 minuter mellan vedinläggen när jag fått igång den ordentligt.

Det säger en hel del om hur mycket själva konstruktionen faktiskt påverkar hur smokern är att använda.

Så vilken storlek på offset smoker ska man välja?

Här tycker jag att det är enklast att dela upp offset smokers i några olika klasser. Det finns självklart modeller som hamnar någonstans mitt emellan, men uppdelningen gör det enklare att förstå

vad man faktiskt får när man går upp i storlek.

Ståltjocklekarna nedan ska därför ses som ungefärliga exempel på vad man ofta stöter på i respektive klass, inte som det som avgör vilken klass en smoker tillhör. Konstruktion, volym, firebox och dimensionering är minst lika viktiga.

De minsta modellerna

I den billigaste änden hittar vi de små offset smokers som ofta är byggda i relativt tunn plåt, omkring 1–3 mm, har en liten firebox och en ganska liten skorsten.

Det går absolut att röka mat i dem. Jag började själv ungefär där.

Problemet kommer när man försöker elda i dem på samma sätt som i en större vedeldad offset smoker.

Fireboxen är helt enkelt för liten för att du ska kunna bygga en ordentlig eld med normala vedklabbar utan att temperaturen sticker iväg. Försöker du kompensera genom att strypa syret till elden får du i stället lätt en sämre förbränning.

Här tycker jag ofta att kol och chunks är ett bättre sätt att köra. Du får fortfarande principen med indirekt värme och rök genom matkammaren, men slipper slåss mot en eld som egentligen är för stor för smokern.

Instegsmodellen

Går vi upp ett steg börjar vi hitta smokers med lite rejälare gods, ofta omkring 4–6 mm, större firebox och bättre dimensionerad skorsten.

Här börjar det bli betydligt lättare att faktiskt arbeta med elden.

Beroende på storleken och konstruktionen kan du börja använda mindre vedbitar i stället för bara kol och chunks. Du får mer utrymme i fireboxen och varje ny vedbit påverkar inte temperaturen lika dramatiskt.

Det här tycker jag är en intressant klass för den som vill börja lära sig riktig offset BBQ men kanske inte har platsen eller budgeten för en större backyard smoker.

Man får fortfarande anpassa eldningen efter smokern, men man får betydligt bättre förutsättningar att lära sig hur eld, luftflöde och drag faktiskt hänger ihop.

Backyard smoker

Här börjar vi komma till den typ av offset smoker jag själv förknippar med riktig vedeldad BBQ.

En rejäl firebox, grövre gods, ordentlig skorsten och tillräckligt med volym för att du faktiskt ska kunna arbeta med en levande eld utan att varje liten förändring får temperaturen att stegra.

I den här klassen hittar man ofta riktigt tunga konstruktioner. Min egen North Flame är exempelvis byggd i 9 mm stål, men det är fortfarande helheten i konstruktionen snarare än just antalet millimeter som gör den till den smoker den är.

Här kan du använda riktiga vedklabbar, bygga en ordentlig glödbädd och styra temperaturen genom hur mycket energi du matar in i elden.

Det är också här proportionerna mellan firebox, matkammare och skorsten blir väldigt tydliga. När allt fungerar tillsammans får du ett naturligt drag genom smokern och kan fokusera betydligt mer på själva matlagningen i stället för att konstant försöka korrigera smokern.

För den seriösa BBQ-entusiasten som lagar mat hemma till familj, vänner och lite större sällskap tycker jag att det här ofta är den mest intressanta klassen.

Du får mycket av egenskaperna hos de riktigt stora smokers utan att behöva mata med en halv vedbod varje gång du vill röka två briskets.

250 gallon och uppåt

Och så kommer vi till drömmen för många.

250, 500 eller kanske till och med 1000 gallon.

Här börjar vi prata stora smokers med rejäl volym, stora fireboxar och möjlighet att elda med betydligt större ved.

Den stora massan gör dem stabila när de väl är varma och du får mycket utrymme att arbeta med både eld och mat.

Men behöver du verkligen en?

En 250 gallon börjar enligt mig bli riktigt intressant när man lagar större mängder mat, exempelvis till foodtruck, catering eller event. Går man upp till 500 eller 1000 gallon börjar vi prata utrustning för ganska stora produktioner.

Nackdelen är ganska självklar.

Allt det där stålet ska värmas upp och sedan ska smokern hållas varm.

Det kräver ved.

Mycket ved.

Det är ganska coolt att stå framför en enorm smoker med en rejäl eld i fireboxen. Lite mindre coolt kanske när du ska röka en enda fläskkarré och inser hur mycket ved du har eldat upp för att göra det.

Så köp inte bara den största smoker du har råd med. Köp den storlek som passar det du faktiskt tänker använda den till.

 

Kapaciteten på pappret är inte alltid verklig kapacitet

När du tittar på smokers kommer du ofta se uppgifter om hur mycket kött de rymmer.

Här tycker jag att man ska vara lite försiktig.

 

Att en smoker kan ha ett visst antal briskets eller kilo kött på gallren är inte samma sak som att hela den ytan i verkligheten fungerar lika bra för BBQ.

När du fyller en smoker påverkar maten luftflödet. Samtidigt har många konstruktioner områden närmast fireboxen som blir betydligt varmare än resten av gallret.

Visst kan du få in en brisket där.

Frågan är om du vill ha den där.

Jag tycker därför att verkligt användbar grillyta är betydligt mer intressant än den maximala mängd kött som går att pressa in.

Det är också en av anledningarna till att jag gärna vill veta hur temperaturen faktiskt ser ut över gallret när jag bedömer en smoker.

Hotspots kommer du nästan alltid ha

På en traditionell offset smoker får du normalt en varmare sida närmast fireboxen. Hur stor skillnaden blir beror däremot mycket på konstruktionen och hur du eldar.

Det är inte nödvändigtvis ett problem.

Tvärtom kan temperaturskillnader vara användbara när du lär känna smokern. Du kan placera olika råvaror där de passar bäst eller flytta maten under tillagningen.

Problemet är när skillnaderna blir så stora att en stor del av grillytan blir svår att använda.

På riktigt bra smokers har jag kört med väldigt små temperaturskillnader över stora delar av det nedre gallret, runt några få grader när smokern väl är stabil.

 

Det är för mig ett tecken på att konstruktionen, luftflödet och dimensioneringen fungerar tillsammans.

 

Men stirra dig inte blind på ett enskilt temperaturtest heller.

Hur smokern beter sig påverkas också av hur du eldar den.

Testa temperaturfördelningen

Det finns ett ganska vanligt test där man lägger exempelvis små bröd, kex eller något annat över gallret för att se hur värmen fördelar sig genom smokern.

Det kan absolut ge en bild av var du har högre och lägre värme.

Men jag tycker ibland att sådana tester får lite för stor betydelse.

Resultatet påverkas ju till stor del även av hur du eldar, hur mycket, var i fireboxen du placerar elden, vilket drag du kör med och vilken temperatur smokern ligger på.

 

Jag kan förändra hur en smoker beter sig bara genom att förändra hur jag eldar den.

Så använd gärna sådana tester för att lära känna din smoker, men se dem inte som någon absolut sanning om konstruktionen.

Det viktigaste är hur smokern fungerar under en riktig cook över många timmar.

Fireboxen är viktigare än många tror

Jag föredrar en ordentligt tilltagen firebox.

Inte för att jag behöver fylla hela boxen med eld, utan för att utrymmet ger mig fler möjligheter att styra elden.

 

Jag kan flytta elden närmare eller längre från matkammaren, förändra mängden strålningsvärme som går direkt in i smokern och välja olika storlekar på veden.

 

I en liten firebox försvinner mycket av den friheten.

Elden hamnar där den hamnar.

 

Det är också därför jag är skeptisk när någon säger att det även går att använda större ved i en liten smoker. En större vedbit innehåller mer energi. Har smokern inte möjlighet att hantera den energin måste du göra någonting annat för att hålla temperaturen nere.

 

Ofta blir lösningen att strypa luften.

 

Och då börjar vi gå åt helt fel håll om målet är en ren och fin förbränning.

 

Öppningen mellan firebox och matkammare

En annan del som inte syns lika tydligt när man bara tittar på en smoker utifrån är öppningen mellan fireboxen och matkammaren.

 

Även den påverkar hur värme och luft rör sig genom smokern.

För liten öppning kan begränsa flödet. Samtidigt kan en konstruktion där elden får stråla väldigt direkt in mot gallret skapa ett rejält hotspot närmast fireboxen.

 

Här använder olika tillverkare olika lösningar.

Vissa arbetar med själva formen och placeringen på öppningen medan andra använder baffles eller tuning plates för att styra värmen.

Baffles och tuning plates

Baffles och tuning plates används för att fördela värmen genom matkammaren och minska den direkta strålningsvärmen från fireboxen.

De kan fungera bra.

 

Framför allt på mindre smokers ser man ofta någon form av lösning för att försöka jämna ut temperaturen över gallret.

Men även här tycker jag att man ska titta på helheten.

En massa stålplåtar inne i smokern är inte automatiskt ett tecken på en fantastisk konstruktion. I vissa fall är de en del av designen, i andra fall används de för att kompensera för andra begränsningar.

Det intressanta är slutresultatet:

Hur lätt är smokern att elda? Hur bra drar den? Hur ser temperaturfördelningen ut?

Och framför allt – hur fungerar den när du faktiskt lagar mat i den?

Reverse flow

 

En annan konstruktion du kommer stöta på är reverse flow.

I stället för att värmen och röken går direkt från fireboxen genom matkammaren till skorstenen leds den först under en plåt genom smokern, vänder på andra sidan och går sedan tillbaka över maten innan den lämnar genom skorstenen.

 

Tanken är bland annat att jämna ut värmen genom matkammaren.

 

Här ska jag samtidigt vara tydlig med en sak:

 

Jag har faktiskt inte själv lagat tillräckligt mycket på reverse flow för att ge någon djup personlig bedömning av konstruktionen.

Jag föredrar att hålla mig till sådant jag faktiskt har erfarenhet av i stället för att gissa.

 

Skorstenen och draget

 

Skorstenen är en viktig del i det som skapar drag genom smokern.

 

När den varma luften stiger genom skorstenen och lämnar smokern hjälper det till att dra in ny luft genom fireboxen och vidare genom matkammaren.

 

I en bra dimensionerad smoker fungerar inluft, firebox, matkammare och skorsten tillsammans och skapar ett naturligt luftflöde genom hela systemet.

 

Det är det vi vill åt.

 

Jag föredrar därför en ordentligt dimensionerad skorsten framför en liten skorsten som begränsar flödet.

Dåligt drag gör dels smokern svårare att elda och gör det även svårare att hålla en ren förbränning.

Placeringen av skorstenen

Placeringen spelar också roll.

 

Jag vill generellt få luftflödet genom området där maten faktiskt ligger, inte bara låta den varma luften ta enklaste vägen upp genom toppen av smokern.

När vi byggde min egen smoker råkade jag faktiskt ut för ett ganska bra exempel på det här.

Svetsaren jag anlitat hade flyttat skorstenen högre upp än min design eftersom han tyckte att det såg bättre ut.

 

Och ja, kanske gjorde det.

Men min placering var inte av estetiska skäl. Den var uträknad utifrån flöde, där jag utgick ifrån hur jag ville att luftflödet skulle röra sig genom matkammaren och över gallret.

Så det blev till att göra om och göra rätt :)

Det är också ett ganska bra exempel på varför en smoker inte bara kan bedömas efter hur snygg den är. För det är mer jobb bakom en bra design än vad som möter ögat.

Damper på skorstenen

 

Jag har kört smokers både med och utan damper på skorstenen.

Visst är det fint att kunna justera lite, men om du tror att skorstenen är det huvudsakliga sättet du ska styra temperaturen på så tycker jag att du börjar i fel ände.

 

Jag kör nästan alltid skorstenen fullt eller väldigt nära fullt öppen.

Jag styr i stället elden genom mängden bränsle, storleken på veden, placering, hur jag lägger in den och luften in till fireboxen.

Stryp skorstenen för mycket och du minskar samtidigt genomströmningen genom hela smokern.

Och jag vill ha ren rök och bra förbränning, så det är sällan vad jag är ute efter.

Gallerhöjden spelar också roll

En detalj som lätt missas är var gallret faktiskt ligger i förhållande till öppningen från fireboxen och collectorn vid skorstenens början, speciellt som de sakerna påverkar luftflödet genom smokern.

 

Det påverkar även både hur mycket direkt strålningsvärme maten utsätts för och hur röken och den varma luften passerar maten.

Det här hänger också ihop med placeringen av skorstenen.

Jag vill att konstruktionen ska få luften att röra sig genom den del av matkammaren där maten ligger.

Inte bara från fireboxen och snabbaste vägen ut.

Luckan på matkammaren

Här finns två ganska vanliga konstruktioner.

 

Antingen består en stor del av själva tunnans ovansida av luckan, eller så har man skurit ut en lucka ur en sammanhängande matkammare.

Jag föredrar generellt den senare lösningen.

Med en stor delad tunna öppnar du upp väldigt mycket av matkammaren varje gång du lyfter locket. Du tappar mycket värme och konstruktionen kan dessutom vara svårare att få riktigt tät.

 

En urkapad lucka lämnar mer av själva matkammaren intakt.

Lite rök som smiter ut runt en lucka är däremot inte hela världen.

 

Folk kan ibland bli nästan besatta av att en smoker ska vara hundra procent tät.

 

Det viktigaste för mig är fortfarande att smokern har ett bra naturligt drag och beter sig som den ska.

Men stora läckage, skeva luckor och dålig passform är självklart något jag skulle reagera på när jag tittar på en ny smoker.

Praktiska detaljer du kommer uppskatta senare

När man står och tittar på en ny smoker är det lätt att fokusera på ståltjocklek, skorsten och hur cool den ser ut.

Men efter några långa BBQ-pass börjar man uppskatta andra saker.

Arbetshöjden är en sådan.

Om du ska stå och hantera briskets, pork butts och fulla galler vill du inte stå dubbelvikt varje gång du öppnar smokern.

Hjul är en annan.

En ordentlig offset smoker blir tung väldigt snabbt när man börjar använda 6 mm stål och uppåt. Ska du kunna flytta den behöver hjulen faktiskt vara dimensionerade för det.

Samma sak med handtag, hyllor och arbetsytor.

Det är små saker på produktbilden men betydligt större saker när du använder smokern.
 

Fett och rengöring

Grease drain är ytterligare en sådan där detalj som man kanske inte ligger sömnlös och funderar på innan köpet.

Men förr eller senare ska allt fett och smuts ut.

En bra dränering gör rengöringen enklare och minskar mängden fett som ligger kvar i botten på smokern.

Men tro inte att någon smart konstruktion kommer göra rengöringen helt problemfri.

Du kommer få do the dirty work.

Skitiga armbågar hör till.
 

Bränsleförbrukningen

Ju större och tyngre smoker du köper, desto mer stål ska värmas upp och desto större blir generellt också värmeförlusterna.

Det betyder också högre bränsleförbrukning.

Det är inte nödvändigtvis ett problem, men det är något du bör räkna med.

På en stor smoker kan det exempelvis vara ganska onödigt att börja med dyr ek bara för att värma upp hundratals kilo kallt stål.

Ett tips är att jag gärna använder billigare björk i början för att få upp temperaturen och bygga den första ordentliga glödbädden.

När smokern är varm och stabil går jag över till det trä jag faktiskt vill använda under cooken.

 

Gå till någon som faktiskt kan BBQ

 

Det kan vara lockande att köpa smokern på kampanj där den råkar vara billigast den veckan.

Jag gjorde ungefär samma sak själv första gången för många år sedan.

Problemet kom när jag faktiskt skulle använda den.

Det fanns ingen riktig support eller några råd att få eftersom de som sålde den knappt visste själva hur den skulle användas.

Jag tycker därför att du ska köpa från någon som faktiskt har eldat i smokers och lagat BBQ på dem.

Och nöj dig inte med att någon säger att de kan.

 

Fråga.

Vilken storlek på ved använder de i just den modellen?

Hur ofta brukar de lägga in ved?

Hur startar de upp den?

Hur beter sig temperaturen över gallret?

Finns det ett tydligt hotspot och var ligger det?

Kan personen svara ordentligt på sådana frågor får du ganska snabbt en känsla för om det finns faktisk erfarenhet bakom försäljningen ;)
 

Det här skulle jag sålla bort direkt

Det finns några saker som skulle få mig att fortsätta leta efter en annan smoker.

En väldigt liten skorsten är en sådan. Dåligt drag gör allt annat svårare.

En väldigt liten firebox i kombination med påståenden om att smokern ska köras med stora vedklabbar gör mig också mer än skeptisk.

Väldigt tunt gods är ytterligare en sak om målet är att köpa en smoker som du ska utvecklas med och använda länge.

Jag är också försiktig med konstruktioner där hela övre halvan av tunnan öppnas upp. Du tappar mycket värme varje gång luckan öppnas och jag föredrar en sammanhängande matkammare med urkapad lucka.

Och framför allt:
 

Titta inte bara på hur mycket kött tillverkaren säger att den rymmer.
 

Försök förstå hur smokern faktiskt är tänkt att fungera.
 

En smoker är ett system

 

Det kanske viktigaste jag har lärt mig genom åren är att man inte kan titta på en enda specifikation och avgöra om en smoker är bra.

6 mm stål gör inte automatiskt en bra smoker.

En gigantisk firebox gör det inte heller.

Inte heller en enorm skorsten.

Firebox, öppningen till matkammaren, matkammarens volym, gallerhöjden, skorstenens dimension och placering måste fungera tillsammans.

Jag är inte den som mäter temperaturer slaviskt eller fastnar i exakta specifikationer när jag bedömer en smoker. Nåväl, när jag tog fram min egen gjorde jag det för att få data på min design.

Jag är mer learning by doing.

Missförstå mig inte. Under all den tid jag lagt på att röka har jag lärt mig enormt mycket om hur de här sakerna faktiskt påverkar varandra. Det jag vill säga med detta är snarare: fastna inte i detaljer allt för hårt.

Se till att den du pratar smokers med också har praktisk erfarenhet, så kommer du långt.

Och sedan avslutningsvis den viktigaste komponenten av alla.
 

Du.

 

En offset smoker är fortfarande en vedeldad grill.

Hur du bygger elden, vilken ved du använder, storleken på veden, var du placerar elden och när du lägger in nästa vedbit kommer påverka hur den beter sig.

Det är också det jag gillar med offset smokers.

Man blir aldrig helt passiv.

Du lagar inte bara maten.
 

Du eldar också.

---

Vilken helg. Mycket kul, mycket BBQ och en hel del nya intryck. Så vart börjar man?

 

Det här var första gången jag besökte Smoke in the North och jag åkte egentligen dit utan förväntningar eller en direkt plan. För tanken var att utifrån mitt samarbete med Smoke in the North i år uppleva tävlingen på plats, se hur arrangemanget fungerade och försöka komma lite närmare både lagen och det som händer bakom kulisserna.

Sen låg ju utmaningen i att göra det på bästa sätt utan att vara jobbig och stå med kameran mitt i vägen när en brisket ska lämnas in ^^. Tanken var i alla fall att det skulle bli mer naturligt att skriva om tävlingen på det sättet.

Och det slutade med att jag fick med mig betydligt mer än jag hade räknat med.

Jag fick tillfälle att prata med tävlande, ibland kika in bakom grillarna, provsmaka bidrag från flera lag och följa en del av arbetet inför turn-in. Och som avslutning på helgen fick jag dessutom äran att kliva in i domartältet som VIP-domare under den sista Mystery Box-tävlingen.

Men vi börjar från början.

 

En ny plats för Smoke in the North

 

Årets Smoke in the North arrangerades på Borås Camping tillsammans med Borås Barbecue Festival. Jag tyckte att platsen fungerade riktigt bra för detta.

Själva tävlingsområdet hade gott om utrymme för lagen och det kändes som en arena som dessutom har möjlighet att växa ytterligare framöver om tävlingen blir kvar på samma plats.

Utanför tävlingsområdet fanns utställare, foodtrucks och campingens egen servering. Det gjorde att det blev mer än en plats där man bara går förbi och tittar på tävlingen. Man kunde stanna, äta något, gå bland utställarna och samtidigt följa vad som hände inne på tävlingsområdet.

Den delen tror jag är viktig för att fler ska komma till tävlingar.
 

 

 

Tävlings BBQ behöver synas utanför BBQ-bubblan

 

Behöver man verkligen skriva om en BBQ-tävling? Ja, jag tror faktiskt det.

Tävlings BBQ är fortfarande en ganska liten värld i Sverige och mycket av informationen rör sig inom den community som redan finns runt grillning och BBQ. Och min upplevelse från helgen var att det finns väldigt många trevliga eldsjälar där inne som gärna delar detta med fler.

Jag fick chansen att prata med flera lag som gärna berättade lite om hur de arbetade, hur de upplevde tävlingen och hur olika delar faktiskt fungerar. Några lät mig dessutom kika in bakom grillarna och följa arbetet på närmare håll. Det uppskattade jag verkligen.

Så den stora tröskeln för någon som är nyfiken kanske inte är människorna innanför tävlingsområdet.

Det är nog mer att veta om att tävlingen finns och att våga gå fram. De flesta bits inte, jag kollade ^^.

 

Bakom grillarna

 

På fredagen checkade lagen in, tävlingsplatserna byggdes upp och köttet inspekterades.

Det var roligt att på morgonen se röken stiga från området. Vissa team verkade vara på plats genom natten medan andra drog i gång arbetet under de tidiga morgontimmarna.

När jag senare gick runt bland lagen såg mycket ut ungefär som jag hade föreställt mig utifrån det jag redan sett på BBQ videos och tävlingar på YouTube.

Men det är ju något helt annat att se processen på riktigt :)

När turn-in närmade sig arbetades det med allt från köttet till glazen och presentationen. Det gröna i boxarna skulle ligga rätt. Köttet skulle skäras, penslas och placeras snyggt.
 

Det märktes att koncentrationen var hög och att det säkerligen fanns en del nerver. Är mörheten rätt? Sitter smaken? Ser boxen ut som den ska?

Men jag såg faktiskt förvånansvärt lite kaos.
 

 

Fyra kategorier och mycket detaljer

 

Smoke in the North kör KCBS-formatet med fyra huvudkategorier:

• Chicken
• Ribs
• Pork
• Brisket

Turn-in sker med 30 minuters mellanrum, vilket naturligtvis skapar press. Men jag upplevde ändå om jag får jämföra med till exempel SM i grill och BBQ att SITN med färre kategorier gav mer utrymme för att fokusera väldigt noggrant på varje enskild inlämning.
 

Det betyder inte att det är enkelt. Snarare tvärtom.

 

Köttet då? – lagen gör sina egna val

 

En detalj jag själv var nyfiken på före tävlingen var köttet, vad användes och vilka kriterier fanns.

Den info jag fick fram var att lagen själva valde vilka råvaror de ville tävla med och det fanns både svenskt och importerat kött på området.

Det fanns också ganska stora skillnader i hur mycket man satsade på råvaran. Jag hörde bland annat om briskets på Wagyu-nivå och såg över lag kött med riktigt bra förutsättningar för low & slow.

Köttet får enligt KCBS regler putsas och portioneras redan före tävlingen, men får inte vara kryddat, injicerat, marinerat, rimmat eller tillagat. Men det verkade ändå vara flera lag som gjorde köttpreppen på plats.

 

Behöver man en stor offset smoker för att tävla?

 

Nej.
 

Det var faktiskt en annan kul sak med att gå runt bland teamen. Det var blandad utrustning. Pellets smokers och drum smokers var vanligt förekommande, men jag såg även kamados, offsets och andra lösningar.

Det finns med andra ord inte bara en enda typ av smoker som används vid competition BBQ.

Det viktiga verkar snarare vara att laget känner sin utrustning och kan få fram samma resultat när det gäller.

 

Hur smakar competition BBQ?

 

Det här var förstås en av sakerna jag var mest nyfiken på.

Under helgen fick jag faktiskt möjlighet att provsmaka chicken, ribs, pork och brisket från olika tävlingsbidrag.

Och resultaten varierade mer än man kanske skulle tro.

Det fanns skillnader i mörhet och saftighet, men också i hur lagen byggde sina smaker och arbetade med glaze och sås.

På ribsen såg jag dessutom skillnader i själva råvaran. Några var klassiskt hårt trimmade St. Louis-ribs medan andra hade längre ben och betydligt mer kött.
 

Jag hade före helgen nästan förväntat mig att competition BBQ skulle vara extremt intensiv i smaken, att en enda tugga skulle leverera maximalt med smak.

Men så upplevde jag det faktiskt inte riktigt.

Visst fanns generellt mer tryck i smakerna än i den BBQ jag normalt skulle laga för en hel portion, men de bidrag jag själv uppskattade mest handlade snarare om hur smakerna byggdes i lager.

Och trots att alla arbetade inom samma tävlingsformat smakade bidragen långt ifrån likadant.

 

Från bakom grillarna till andra sidan domarbordet

 

Sedan fick helgen en avslutning jag inte riktigt hade räknat med.

Under söndagens sista Mystery Box-tävling fick jag frågan om jag ville kliva in som VIP-domare.

Å självklart ville jag det :) För det gav mig möjlighet att se tävlingen från ytterligare ett perspektiv.

Vi som var inbjudna som VIP-domare fick först instruktioner om hur bedömningen skulle gå till. Domarna satt sex personer vid varje bord och bidragen var anonyma. När bedömningen började blev det tyst runt bordet.

Ingen diskussion. Var och en tittade, smakade och gjorde sin egen bedömning utan input från de andra.

Vi bedömde appearance, taste och tenderness och satte poäng på de olika delarna.

Det var svårare än jag hade trott.

Det är en sak att smaka två saker och känna, den där tyckte jag bättre om.

Men det är något annat att konsekvent översätta varje upplevelse till en rättvis siffra.

Jag antar att just det är en stor del av vad utbildning och erfarenhet som domare ger.
 

Men riktigt kul var det.
 

Och för den som är intresserad av tävlings-BBQ kan jag varmt rekommendera att titta närmare på möjligheten att utbilda sig till domare.

https://smokeinthenorth.se/intresseanmalan-domare/

 

Hur objektiv kan smak egentligen bli?

 

Under helgen kom jag också in på några samtal om bedömning med tävlande.

En återkommande sak var funderingar på hur resultatet trots tydliga bedömningskriterier fortfarande påverkas av människorna som faktiskt sitter och smakar.

Det är egentligen ganska fascinerande.

Man kan anonymisera bidragen, skapa kriterier och utbilda domare.

Men längst ut i kedjan sitter fortfarande en människa med smaklökar och preferenser.

 

Resultat Smoke in the North 2026

 

Tävlingsdag 1

Grand Champion: Barbecoa BBQ Team
Reserve Champion: BUNCH OF SWINES

→ Se fullständiga resultat tävling 1 hos KCBS

 

Tävlingsdag 2

Grand Champion: BBQ Hot Yard
Reserve Champion: Kamado BONO

→ Se fullständiga resultat tävling 2 hos KCBS

 

Så... blev jag då mer sugen på att tävla?

 

Ja självklart, haha.
 

Men kanske inte av den anledning jag hade trott.

Jag åkte inte från Smoke in the North med känslan att competition BBQ verkar enkelt. Tvärtom fick jag större respekt för hur mycket arbete och hur många små detaljer som ligger bakom fyra turn-in-boxar.

Däremot hände något med avståndet till tävlingsvärlden. Fyra kategorier. Trettio minuter mellan inlämningarna. Tydliga processer. Repetition. Träning.

Pressat? Absolut. Men också något man kan träna för.

…om jag faktiskt ska göra det? Det får jag nog fundera några varv till på. För det måste fungera tillsammans med allt annat jag håller på med.

Men tanken följde definitivt med hem från Borås.
 

---

Idag rullar vi på en liten roadtrip söderut mot Borås och Smoke in the North 2026.

 

Jag har sett fram emot den här resan ett bra tag nu. På vägen ner blir det dessutom lite kort semester och några stopp innan vi slutligen landar i Borås.

 

Den 21–23 augusti samlas BBQ-lag från Sverige och övriga Europa på Borås Camping för att göra upp i Smoke in the North – en KCBS-sanktionerad BBQ-tävling där det tävlas i chicken, ribs, pork och brisket.

Men sedan jag skrev min artikel om Smoke in the North tidigare i år har evenemanget dessutom vuxit. Och blivit Smoke in the North & Borås Barbecue Festival.

I år arrangeras nämligen Smoke in the North tillsammans med nya Borås Barbecue Festival och hela området kring Borås Camping förvandlas till en BBQ-festival.
 

Förutom själva tävlingen blir det bland annat BBQ-scen, utställare och marknad, foodtrucks, livemusik och aktiviteter under hela helgen.
 

Och det är fri entré.
 

Denna utveckling är riktigt kul att se. Tävlings-BBQ är ju fortfarande ganska litet i Sverige och den här typen av arrangemang ger fler möjligheter att komma nära både maten, människorna och kulturen runt grill & BBQ.
 

För den som själv håller på med BBQ finns dessutom chansen att se hur duktiga tävlingslag arbetar när minuter och detaljer ska klaffa.

 

Jag kommer att vara på plats

Själv åker jag dit för Grilltips.se och kommer försöka uppleva så mycket som möjligt av helgen.

Och vem vet – jag kanske kommer hem med ännu mer tävlingslust än jag åkte dit med.
 

Om du befinner dig i närheten av Borås i helgen tycker jag definitivt att du ska passa på att besöka festivalen.

 

Vill du veta mer om själva tävlingen, hur KCBS-formatet fungerar och människorna bakom Smoke in the North har jag tidigare gjort en större intervju och guide här på Grilltips.se:

Läs: Smoke in the North – Europas största BBQ-tävling

---

Har du tittat in på Grilltips.se den senaste tiden kanske du har märkt att det kommit lite färre nya artiklar än vanligt. Det finns faktiskt en ganska bra anledning till det.

Tidigare i år tog jag ett beslut som jag funderat på länge. Jag investerade i en rejäl vedeldad offset smoker med målet att kunna göra något jag verkligen velat under många år, servera riktig barbecue till fler människor.

Det var en stor investering både ekonomiskt och tidsmässigt, men en som jag inte ångrar en sekund.
 

En längre startsträcka än planerat

Jag har ju redan en liten matvagn men där blev startsträckan lite längre än jag hade räknat med. Den behövde betydligt mer renovering än jag först räknat med och många kvällar gick åt till målning, montering, problemlösning och en hel del funderande. Till slut stod allt klart och det var dags för den första serveringen.
 

Dags för den första serveringen

Jag ska erkänna att det var ganska nervöst. Dels är det ju en annan sak att laga mat till många då man får lov att räkna om recept man gjort 100 tals gånger till ett bättre anpassat format. Jag vill självklart ändå leverera samma goda BBQ som i mindre skala och då gäller det att tänka till så man inte tummar på kvalitén. Man tror gärna också att man tänkt på allt, men inser snabbt att det alltid finns saker man glömt när det är dags att öppna luckan och möta de första gästerna.
 

Hur gick det då?

Responsen blev över all förväntan.
 

Intresset har vart riktigt stort och jag fick även otroligt fin feedback från kunderna. Det gav verkligen mersmak.
 

Visst lockade detta att gasa direkt och köra större serveringar, men jag valde i stället att öka lugnt och metodiskt för att få mer erfarenhet och behålla kvalitet. Efterfrågan fanns, men jag ville hellre lära mig göra det riktigt bra än att göra mer.
 

Efter varje servering har jag försökt utvärdera arbetsflöden, volymer, logistik och vad som kan bli ännu bättre nästa gång. Förbokningarna har fungerat väldigt bra och gjort det möjligt att utveckla konceptet steg för steg.
 

Vad tyckte kunderna?

Det absolut roligaste efter de första tre serveringarna har inte bara varit att se intresset och att maten bokades upp.
 

Det har varit att läsa alla kommentarer och meddelanden efter serveringarna från er som kommit och provat maten.
 

De värmde verkligen med era snälla ord.
 

Här är några av reaktionerna efter de första tre serveringarna.
 

Då kände jag att det kanske faktiskt fungerar.
 

Efter tre serveringar

Efter tre serveringar känner jag framför allt en sak:

Det här är fantastiskt roligt.
 

Jag njuter verkligen av att få laga mat med eld och dela den med andra.
 

Ett sammanhängande koncept
 

Samtidigt försöker jag tänka långsiktigt.
 

För mig handlar det inte bara om en matvagn eller en butik. Det jag försöker bygga är egentligen ett sammanhängande koncept.
 

Framöver hoppas jag att det här kan leda till fler samarbeten, kurser, köttevent och BBQ-serveringar. Det finns många idéer och jag ser verkligen fram emot att fortsätta utveckla konceptet.

Det är balansen mellan de här delarna jag försöker hitta just nu. Inte alltid det lättaste men jag gör mitt bästa.
 

Grilltips.se framåt

Det är också därför tempot på nya artiklar varit lite lägre under sommaren. Renoveringen och de första serveringarna har tagit mycket tid, men också gett mig massor av nya erfarenheter och tankar.

Nu börjar hösten närma sig, och jag känner mig faktiskt riktigt skrivsugen igen.
 

Så det kommer definitivt fler guider, fler recept och fler artiklar.
 

Jag kunde ha gjort det enklare
 

Jag kommer fortsätta skriva på samma sätt… Visst jag hade kunnat lagt till AI genererat content under tiden jag hade fullt upp. Men jag är ju lite vrång och envis…

Så precis som tidigare kommer allt på denna sida bygga på något jag själv har lagat, testat eller lärt mig längs vägen. Jag vill att Grilltips.se ska fortsätta vara en plats där kunskap kommer från verkliga erfarenheter, inte bara från sådant som går att fråga Google eller fråga AI om.
 

Jag tycker att hela den här resan är otroligt spännande och huvudet är fullt av idéer, allt för många ibland. Nu gäller det bara att fortsätta utveckla konceptet och hitta ett sätt att få alla bitarna att fungera tillsammans.
 

Vad vill ni se mer av framöver?

Till sist vill jag passa på att fråga er.
 

Ser ni det jag försöker bygga?
 

Och vad skulle ni helst vilja se mer av framöver?
 

Fler recept, guider, BBQ-serveringar, kurser eller något helt annat?
 

/ Conny